Sevärdigheter i Milano

Det fordras en längre vistelse för att som turist hinna besöka alla sevärdheterna i Milano. Här listar vi endast upp några som en weekendresenär har möjlighet att hinna med:

Domkyrkan

Domkyrkan i Milano – Duomo di Milano – är världens näst största gotiska katedral, efter den i Sevilla. Duomo di Milano rymmer 40 000 människor. Den uppfördes vid slutet på 1300-talet. Katedralen utgör ett ypperligt exempel på den gotisk-lombardiska arkitekturen. Byggnaden omfattar cirka 12 000 kvadratmeter, är 157 meter lång och pryds med över 3 500 statyer. Romersk-katolska kyrkans ärkebiskop i Milano har sitt säte här. Det är möjligt att ta de 250 trappstegen, eller åka med en hiss, upp till en taket på katedralen. Belöningen för slitet är en enastående utsikt över staden och dess omgivning. De kvinnor som besöker katedralen måste ha axlarna täckta.

Leonardo da Vincis Nattvarden

Väl värd ett besök är dominikanerklostrets Santa Maria delle Grazie, uppförd under 1400-talets andra hälft . Det var i det intilliggande refektorium som Leonardo da Vinci, åren 1495 – 1498, målade sitt mästerverk Nattvarden, som gestaltar Jesu sista måltid.

Muralmålningen målades direkt på klosterväggen. Leonardo testade al secco, vilket var en ny torr teknik, i stället för al fresco, den traditionella kalkmålning på våt puts. Klostret ingår sedan 1980 i UNESCOs världsarvslista och det skyddas av italiensk lag om kulturarv.

Leonardo da Vincis vingård

La Casa degli Atellani är ett palats som ligger på andra sidan gatan från Santa Maria delle Grazie där Leonardo da Vincis Nattvarden finns. Det är en vingård – 60 meter bred och 175 meter lång – som Ludovico Maria Sforza, hertigen av Milano, år 1498 gav till Leonardo da Vinci. Skälet var att hertigen, som ville göra delar av klostret till ett mausoleum för sin familj, gav Leonardo uppdraget med målningen. Målaren och universalgeniet Leonardo var en vinälskare och hertigen gladde sig så när målningen började ta form att han skänkte Leonardo vingården.

Teatro alla Scala

Operahuset La Scala, som ursprungligen kallades Nuovo Regio Ducal Teatro alla Scala, invigdes den 3 augusti 1778. Den är till det yttre en anmärkningsvärt oansenlig byggnad och inrymmer 2 015 åskådare. Luciano Pavarotti, Plácido Domingo, José Carreras, Maria Callas och svenskan Birgit Nilsson är några av de största operasångarna som stått på scenen. Maria Callas och Renata Tebaldi hade Operahuset La Scala som huvudscen under många år.

Säsongen på La Scala startar alltid på Ambrosius av Milanodagen (Milanos skyddshelgon) den 7 december. Föreställningarna ska vara avslutade före midnatt, vilket gör att långa operor startar tidigare på kvällen när det behövs.

La Scala inrymmer även ett museum med statyer, kostymer, målningar, skisser och andra handlingar från operahuset i synnerhet och operahistoria i allmänhet. Operan inhyser även Akademin för scenkonst, vilken utbildar dansare, musiker och teknisk personal.

Brera och Pinakoteket

I Brera, ett av stadens mest exklusiva områden, kan besökaren strosa runt bland förnämliga kaféer med utomhusserveringar, designbutiker och butiker med handsydda kläder. Brerapalatset, där det berömda Pinakoteket är beläget, är ett av flera sjuttonhundratalsbyggnader i området. Det byggdes på återstoden av ett 1300-tals kloster, vilket senare gavs till Jesuiterna som grundade en skola i byggnaden. När Jesuiterna upplöstes år 1773 blev Collegio di Brera en statlig egendom och
Kejsarinnan Maria Theresa från Österrike beslutade att använda huset till flera av Milanos ledande kulturella institutioner.

Syftet med Brera galleriet, också kallat Pinakoteket, var att det skulle vara en samlingsplats för de viktigaste konstverken från alla de områden som erövrats av de franska arméerna. Målningar konfiskerades från kyrkor och kloster i hela Lombardiet. Pinakoteket är ett av Italiens viktigaste museer med konst från 1200-talet fram till slutet av 1800-talet. Samlingen består huvudsakligen av religiösa verk. Där kan besökaren se en av landets mest berömda tavlor; Francesco Hayez ”Kyssen”.

Milanos kanaler

Vattenkanalerna kallas idag i folkmun för Navigli, som också namngett området. De konstruerades under tidig medeltid och hade bland annat en stor roll vid uppbyggnaden av Milanos katedral vid slutet på 1300-talet då man använde kanalerna för att transportera marmorblock till bygget. Att spendera tid längs dessa Navigli är mycket populärt bland turister och milaneser. Även om transporterna på kanalerna upphört sedan länge så är området Navigli ännu ett livligt centrum.

En mängd barer och restauranger är belägna längs kanalerna. Det är ett angenämnt nöje att börja kvällen med en typisk italiensk aperitivo och samtidigt ha möjlighet att betrakta det stora folkliv som skapas när människor flanerar förbi. Många konstnärer har detta som sitt favoritområde, där de inspirerats av vattnet. Gallerior och studios har byggts upp och besökare kan besöka dem för att se de utställda tavlorna, skulpturerna och fotografierna.

Inför världsutställningen EXPO 2015 genomgick Navigli en stor restaurering och upputsning. Bland annat hamnen Darsena, som tidigare länkat samman alla olika kanaler, återuppbyggdes för 20 miljoner euro.